Ha! Den som trodde att det bara var att knalla till affären och köpa en flaska liquid smoke kan ju bara glömma det.

I alla fall om man bor på en ort där det finns tre matvaruaffärer att välja bland.

Såser med rökarom i har jag fått tag på några gånger, men äkta vara, nänä! På ica sa en snubbe att de inte tog hem det för att det skulle bli för dyr frakt när det inte finns i deras eget sortiment... Hm, efter en sökning har jag hittat att varan finns på Icas centrallager, så vad är problemet?

Ja, ja, en sådan händelse framkallar ju andra matminnen och nitar man gått på i den lilla staden med det påvra sortimentet.

Inför ett nyår för inte så många år sen gick jag in på konsum för att handla chévre. Men nej, denna vara fanns inte så långt ögat nådde i ostdisken. Jag frågade en av de anställda som tittade medlidsamt på mig och sa "men lilla gumman, ska du ha sånna specialvaror får du allt vara ute i god tid". Detta var i alla fall två dagar innan nyårsafton.

En annan gång skulle jag göra rabarbermums, men orkade inte baka mandelbiscottis att smula ned i anrättningen. Jag letade bland skorpor och kex länge och väl, tills jag slutligen frågade en anställd. Hon visste var biscottisarna fanns och ledde mig till hyllan med nyponsoppa och.... pyttiga och visserligen väldigt söta mandelbiskvier!

Jag tror minsann att jag får använda min lediga fredag till en shoppingtur i en större stad nån timme bort. Jag behöver bunkra så jag inte blir galen och får för mig att jag måste flytta.

ett nytt recept till adventsfesten som komma skall.

Baconlindade dadlar ska ju va en klassiker har man hört, men jag tänker inte ställa mig och göra en rätt jag inte själv kan äta av, så nu finurlas det.

Jag tänker mig att man skulle fylla dadlarna med en bönröra. Smaken måste vara rökig, så liquid smoke skulle ju kunna funka. Men frågan är om man ska göra bönmos eller om man ska rosta och krossa bönorna... Kanske ha mandel i också och lite sherryvinäger!?

Vi kommer nog att få testäta fyllda dadlar till den milda grad här att när väl glöggfesten kommer kunde jag lika väl gjort bacondadlar eftersom vi ändå inte kommer vilja titta åt det hållet på bordet... 

Det är roligt med långkok och att baka bröd som tar flera dagar, men ibland behöver man bara rätt och slätt mat, och det snabbt!

Här kommer två snabba pastarätter.

Broccoli och ädelostpasta.

Sätt på en gryta med pastavatten och en mindre gryta med någon deciliter röda linser. Låt linserna koka ca 7 minuter för att sedan låta dem gå klart i pastasåsen.

Hacka vitlök och paprika och fräs i en skvätt olja. Slå på lite buljong och häll över linserna. Låt puttra en stund och tillsätt broccolibuketter. Klicka i några skedar cremefraiche och smula ned en bit ädelost (eller ringla ut en bit ur tuben). Blanda väl och smaka av med svartpeppar och salt.

Servera med spaghetti.

Tomatsoppa med kikärter och fetacreme

Hacka en gul lök och en-två vitlöksklyftor. Fräs en stund i djup gryta och häll på en burk kikärter. Fräs lite till och häll sedan på ca åtta dl vatten. (Det blir ännu snabbare klart om du kokat upp vatten i vattenkokaren.) Lägg i några nävar makaroner och 1-2 buljongtärningar, två skak paprikapulver och en skvätt tomatpuré.

Koka tills makaronerna är knappt färdiga. Mosa under tiden ihop en bit fetaost med matyoughurt, örtsalt och peppar.

När soppan är färdig drar du den av värmen och kryddar med en matsked basilika och en rågad tesked honung.

Servera med grissini och en klick fetacreme i soppan.

En vecka för sent grattade jag idag pappa på farsdag med en liten hemgjord present till en chokladälskare.

I fredags fick jag för mig att testa espressokolorna som Anne skrev om.

Sagt och gjort. Jag kokade och kokade. Har aldrig lyckats med kola eftersom jag tycker att det borde gå snabbare att koka. Den här gången hade jag mammas termometer till hjälp och gav mig tusan på att inte ge mig förrän den slog i topp (130°) och det gjorde jag inte heller.

Det blev en seg och god kola med ett stänk av salt. Och där kunde ju allt varit bra och kanske borde jag satt mig och vikt så där söta papper runt kolan som Anne gjorde, men nej, här skulle det chokladdoppas minsann.

Pilligt värre kan jag säga. Hoppas slutresultatet var värt besväret. Kan erkänna att jag drabbades av nån slags storhetsvansinne på slutet och petade dit små flingsaltbitar på toppen av varje kola. Herre gud, det kanske var chocolatier man skulle blitt... men sen har jag hört att det inte är så värst lönsamt på andra ställen än NK.

...bytt namn på bloggen. Det är för att jag förut smugit runt i smyg och matbloggat, men nu har jag bjudit in släkt och vänner, så riktigt lika hemlig är jag inte längre :-)

Men det betyder ju också att jag inte längre kan erkänna vilka dåliga matlådor och sånt jag äter, för då får jag väl på moppo, av mamma eller nån!?

Recept:
Skålla 1 dl grovt rågmjöl och 1 dl havregryn med 3 dl kokhett vatten.
Låt dra 10 min.
Tillsätt 3 dl kallt vatten och rör tills det blir 37°.
Smula ned 50 g jäst och rör tills det löst sig. Klicka ned 30 g rumsvarmt smör, 1,5 msk sirap, 2 tsk salt, 1,5 dl solrosfrön, 2 msk linfrön och 3,5 dl rågsikt samt 6-7 dl vetemjöl.
Bearbeta väl i 5-10 min.

Jäs övertäckt ca 40 min

Baka ut till två runda/ovala limpor. Skåra med kniv och jäs ytterligare 40 min.

Grädda i nedre delen av ugnen i 200° efter ca 40 min är bröden klara.

Med eller utan våg, nu är pepparkaksdegen satt, så att den ska hinna bli riktigt god till första advent.

Nu måste jag bara ta tjänstledigt från jobbet också, för att med min egen kropp som barriär framför kylskåpet skydda den stackars degen från att gå en förtidig död till mötes. Både stora och små monster kastar lystna blickar på den när de plockar ut smör och ost ur kylskåpet.

Riddarbageriets pepparkakor tycker jag blir bäst. De innehåller riktigt mycket kryddor och blir inte mesiga i smaken. Jag väntar fortfarande på svar om jag får publicera receptet, så vi får se om jag kan lägga upp det! 

...när min digitalvåg åkte i golvet med god hjälp av en av familjens yngre förmågor.

Nu mäter den ingenting under fem gram längre, så jag antar att önskelistan härmed har blivit ett ting längre...