Alla inlägg under februari 2008

Av Vera - 27 februari 2008 11:30

Hjälp mig fylla en matrelaterad önskelista till min far som snart åker till Vietnam. Kryddor och thé är ju så lätta att bära så det kan han väl näppeligen neka mig!?

Så matgalningar där ute VAD ska jag så snällt be om?


Och NI jag vet att ni är många som är inne här och tjuvkikar och mycket väl vet vem jag är. Säg hej vettja! :-)

Av Vera - 21 februari 2008 20:22

Konversation med mig själv idag. På väg hem från jobbet, på cykel, med mat för 600 kr i cykelkorgen, ryggsäcken, i barnsadeln och i påse på styret. (Sa jag att jag legat i feber denna vecka och att detta var första dan jag är på bena så att säga!?)

- Det är mysigt.

- Nä det är det inte. Det är ju motvind

- Ja det har du rätt i. Men det är uppfriskande och bra motion.

- Mm, men det är inte mysigt. Särskilt inte med regn i ögonen och frossa.

- Jag förstår att det känns motigt, men tänk på att du faktiskt gör en insats. Du kör hem dina kravbananer på cykel.

- Ja visst, jag är jättebra! *konstpaus* Du tror inte hela den här cykelturen beror på att bilen är trasig då?

- Titta vilken fin utsikt. Nu är du snart hemma! *börjar vissla*


Varorna jag bar hem innehåller diverse mutor inför en låååång bilresa imorgon. Att döma av sockerinnehållet på dessa varor kan man gissa att sockerchocken kommer att vara nära förestående när vi anländer vårt mål och att vi då kommer undra varför vi överhuvudtaget åkte (detta förutsätter att bilen faktiskt hinner bli lagad).


Jag borde verkligen packa och stå i, men tvååringens insomnande drar ut på tiden och vad får jag då inte se när jag tittar ut genom fönstret: jo minsann en polisbil på cykelbanan utanför. Jahapp, så sätter monologen igång igen:

- Jaha, det var ju i alla fall tur att du låste ytterdörren innan du gick upp nu när det uppenbarligen springer en galning lös runt knutarna. (vi bor lite mörkt och avsides, ett perfekt gömställe, utan särskilt mycket insyn, för galningar. Observera att detta inte är en inbjudan utan mer en bakgrundsbeskrivning)

-Jaha, men tänk nu då. Dörren är låst och allt där nere. Nu kommer du ju inte att höra om poliserna knackar på och vad ska du göra om de använder ringklockan? Går du ner då startar ju helvetet här på övervåningen och alla läggningsansträngningar far åt pipsvängen.

- Amen tänk polisen då, som kommer till en låst dörr och bara, hallå, dörren är låst och ingen öppnar. Det är ju solklart här galningen gömmer sig. Bäst att kalla in nationella insatsstyrkan.

-Men gud kan du inte bara gå ner och öppna, om det händer alltså

- Jaha och vad tror du händer då då? Jo de kommer slita ut mig genom dörren medan de håller för min mun. Sen stövlar hela den där insatsstyrkan in med chockgranater och med stövlarna på i MITT kök. Och sen kommer jag att skämmas och börja bjuda dem på kaffe också tar det skitlång tid innan de går, för kanske gömmer sig den där galningen i en garderob ändå. Och jag kommer bli skitfrustrerad för att ungarna inte somnat och jag borde göra matsäck, men nu måste jag sopa golvet också efter alla leriga insatsstövlar.

- Men du, det står fakiskt inga polisbilar utanför. Och ungen har somnat för länge sen om du inte märkt det. Har inte du en matsäck att göra.

- Jo, men jag tänkte bara OM.


Vad vi åt till middag? Ja just ja, det är ju en matblogg det här. Vi åt färska tortellinis med spenatfyllning i den ena sorten och fem sorters ost i den andra. Till det bladspenatfräs kryddat med lite lök, socker, salt, muskot och valnötter. Toppa med lite parmesan och svartpeppar.

Av Vera - 20 februari 2008 13:47

Rotsaker på längden och tvären är en hit här hemma och en regelbundet återkommande rätt är rostade rotsaker med ost.


Vi tar vilka rotsaker - eller jordbor som jag vill kalla dem, visst är det ett bra ord!? - vi har, tärnar eller klyftar och lägger i en stoooor form, stänker över olja och kryddor och kör in i ugnen på ca 225°. När det är nästan färdigt smular vi över fetaost eller chevre och gratinerar en stund.

Ibland steker vi haloumi i skivor och serverar till istället.


Rödbetor är gott i, men ger ju hela anrättningen en väldigt speciell färg...


Kryddningar då. Några favoriter:

Enklast: olivolja, salt och peppar

God: olivolja, timjan, citronpeppar, salt och ev lite äppelcidervinäger

Perfekt till chevre och rödbetor: olivolja, vitlök, rosmarin, lite honung, örtsalt, svartpeppar. (Man kan också tärna i ett äpple och låta gå med en stund i ugnen)

Fräsch: olivolja, vinäger, sweetchili, rivet skal av citron, en gnutta honung, salt och peppar.


En stor sallad med rostade solrosfrön och en youghurtsås har vi ofta till. Ibland hummus eller avokadoröra och det absolut godaste och vackraste är att strössla över en massa granatäppelkärnor. Dessa underbara små rubiner!


Vilken är eran standardrätt? Jag länkar gärna om det finns ett färdigt recept, annars får ni gärna lägga in det i en kommentar!


Ps: ett väldigt smart tips, om man inte vill ha så mycket olja i, är att lägga kryddor och olja i en påse, hälla i rotsakerna, stänga till och gnida runt! ds 

Av Vera - 18 februari 2008 20:04

Ja, vad ska man kalla dem egentligen? De där bullarna som gör allt för att likna köttbullar, passar utmärkt till potatis, lingon och gräddsås, men saknar det köttiga som faktiskt gör dem till köttbullar.

I alla fall, nu har jag fått ett idiotsäkert recept, som jag såklart gjort om, men det är inte tack vare min omgörning dessa vegbullar är solklart hållfasta. Jag vet faktiskt inte vem som är receptmakare.


Du behöver:

1,5 dl mandel

1,5 dl ströbröd (Vera säger 1 dl havregryn och 0,5 dl ströbröd)

1,5 dl riven ost

2 msk riven lök

3 ägg

1 msk vatten

1 tsk salt

svartpeppar

(Vera säger, lägg till ett kryddmått chilipulver och en tesked basilika)


Kör mandeln och ev havregryn i matberedaren tills det finfördelats. Blanda samman allt till en smet och låt svälla en stund. Forma med blöta händer små bollar och lägg på en skärbräda.

Koka under tiden upp en liter vatten med grönsaksbuljong i en kastrull. Koka bullarna i åtta minuter. Låt dem rinna av väl och stek sedan i stekpanna medan du stänker över soja så att de får lite fin färg och smak.


Detta är grunden men jag har för avsikt att experimentera med en mängd olika smaksättningar. Bra och snabb vardagsmat som till och med ungarna gillade!

Av Vera - 17 februari 2008 19:50

Så där ja. Nu har jag gjort det. Vegetarisksushi alltså, som säkert skulle fått vilken japan som helst att skratta sig röd i ansiktet, men so what, de var inte bjudna ändå ;)

Den lätt beroendeframkallande garin (typ picklad ingefära) var hur lätt som helst att göra! Eller nåja, med alldeles vanlig ingefära blir den inte så där rosa och fin, men det duger. Ett tips är att skära ingefäran med potatisskalare. Då blir det tunna fina remsor.

Gudomligt god ingefära ligger och drar sig 

Gör så här: Skala ingefära och skiva tunnt. Koka upp vatten och låt ingefäran dra i det heta vattnet ca 10 min. Häll av och låt ingefäran rinna av i en sil.

Hetta upp 1 dl risvinäger och 1 dl socker + 1 tsk salt, så att sockret smälter. Lägg ingefäran i en burk och slå över den heta lagen. Låt stå och dra i några timmar. Förvara i kylskåp.


Sushiriset smaksätts med samma slags lag fast i mindre mängd. Medan det svalnar kan man börja förbereda olika fyllningar tex avokado, marinerad tofu, lövtunn omelett, rostade sesamfrön, morötter, gurkstavar och wasabi (eller pepparrot då eftersom vi bor i Sverige)

Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde att göra norirullarna. Det gick lätt att både rullar och "limma" dem med vatten.

Tre små ålar som sover?

När barnen sen somnat var det bara att skära upp, duka med pinnar, tallrikar och små sojaskålar och börja doppa. Visst är det kul när utseendet på maten är halva upplevelsen!

Dessvärre kan vi konstatera att konsums sushilagande kunder här nog är rätt få till antalet. Norin hade en konstig bismak som vid en närmare koll kan ha berott på att datumstämpeln gick ut i maj 2007... Tur då att vi blev mätta utan alla rullarna!

Matglädje! 

Av Vera - 14 februari 2008 21:59

Har varit borta för seminarier i två dar och alltså fått en massa mat lagade av andra.

Att åka iväg på jobbresor och beställa vegetarisk mat kan vara ett riktigt lotteri. Med kollegans upplevelse, av en tallrik ruccolasallad med en stackars skrämd coctailtomat i mitten, i åtanke, var förväntningarna lågt satta. Den där salladen var inte, om någon trodde det, en liten sidotallrik på lunchen eller så, den VAR den vegetariska lunchen en vacker dag i Bryssel...

Well, resan bar till Helsingborg och väl där möttes jag av en svamplasagne omgiven av en kryddig rattatouille och grillad zucchini. Gott, men lite hårt gräddad lasagne eftersom ingen ostsås krämade till det hela.

Dagen efter hade kocken verkligen tänkt till och in kom en tallrik (alltså det här är bara gissningar, för vi fick inte rätten presenterad för oss) med grönsaksfylld aubergine med pinjenötter och parmesan. Tomatsås med parmesan!? och en ostkorg (smält västerbotten!? formad som en korg) med saltrostade morötter.

Jag gillade verkligen tanken bakom båda rätterna, men för dag två måste jag nog komma med ett påpekande: ska man använda så mycket ost i en rätt, så bör man vara försiktigt med saltkaret. Och eftersom det är rätter som inte står på menyn kan det vara trevligt att få dem presenterade för sig. Å andra sidan hade ju någon verkligen tänkt till och inte bara slängt ihop en pasta med tomatsås, och då är man benägen att förlåta mycket. Att jag var mätt så att jag mådde illa i fem timmar efteråt, avslöjar väl också att jag nära på slickade tallriken.

Ena kvällen bar det över till Borgerkroen på andra sidan sundet och minsann, fyra olika smörrebröd hade de trollat fram. Jag älskar rostad lök!


På vägen hem (inte samma kväll som smörrebröden alltså) kastade vi oss varsin tallrik vegetarisk sushi på stationen i Göteborg. Varför, varför, har jag aldrig gjort egen sushi? Och varför köper jag inte rättika oftare?

Se där, jag tror jag just har skissat upp matplanerna för helgen. Något en nybörjare bör tänka på? Sitter det nån luttrad sushirullare där ute och läser? Och den tunnt skivade ingefäran man får på sidan, är den naturell eller picklad på något vis?

Av Vera - 8 februari 2008 16:27

Nog har det hänt att du själv gått och rabblat det mantrat för dig själv och det var vad jag gjorde igår när jag traskade hemåt med en tung kasse i ena handen.


Jag har haft den på min önskelista länge och många gånger spanat in den. Mandolinen med stort M. En sån som inte har ett dyft med musik att göra mer än att det möjligen hörs ljuva toner från mitt kök numera, men då kommer de inte från mandolinen bara mig. En gång pank och desperat slog jag till på ett exemplar på biltema av alla ställen. Redan av butiksnamnet borde jag väl ha anat oråd, men jag ville inte va fördomsfull jag inte. Tji fick jag, den dög bara till att samla damm den manicken...


Igår smet jag in i den där köksaffären igen för att kolla och drömma. Ett ex fanns det kvar. Jag kände på den och tittade på tillbehören och så kom han den roliga försäljaren fram.

En mandolin ja! Ett mycket bra köksverktyg, men dyrt tyckte han. Åt jag mest vegetariskt, jaha, men då mååååste jag ju bara ha en, eller hur!? Och tänk så miljövänligt, ingen sladd å allt. Å tänk vilka goda sallader jag skulle kunna rodda ihop och ha i kylskåpet.

Jojo! Jag höll med på varenda punkt jag och vips hade jag köpt den!

Sen började jag traska då och säga till mig själv: jag är värd den, jag är värd den, jag är värd den!

Och det är jag! Det var jättekul att strimla morötter till middan och innan jag visste ordet av hade jag tjoffat ihop en rödkålssallad skitsnabbt och i helgen blir det potatis- eller rotfruktsgratäng, tjoff tjoff tjoff klart! Eller varför inte perfekta pommes-strimlor!?

Köpdjävul, du kan hoppa av min axel nu, jag är helnöjd!

Av Vera - 5 februari 2008 12:56

Det är tveksamt om detta inlägg lämpar sig på en matblogg, men det finns i alla fall en som blev mätt i den här historien. Känsliga läsare kan sluta läsa här och gå till min lilla länklista istället.


I några inlägg längre ned ojade jag mig nåt så förfärligt över vår stora husråtta, det vill säga vår inte allt för dresserade katt, som gärna knaprar ost men inte rår på husmusen.


I går kväll utspelade sig scener i köket som jag gärna hade velat se, om det inte vore för att jag redan låg i min varma säng.

Maken skulle släcka lamporna i köket och får se katten som sitter framför sopskåpet med öronen ystert riktade framåt och vilt vädrande med nosen.

Mannen öppnar sopskåpet varpå en liten mus i det närmaste ramlar ut ur skåpet. Katten är inte sen, han har ju suttit där en stund och dregglat, PANG så har han fångat musen och blir eskorterad ut till verandan för vidare kalas.

Nu börjar han fatta varför han alls blev införskaffad!


Lisa F du kanske ska ta och skicka upp lite ny ost ändå!? ;-)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards