Det är bara pasta med örter, parmesan och grädde, men visst ser det bra mycket mysigare ut upplagt på ett gammalt fint fat!? I lööööve loppisar och auktioner. Sen vi flyttade till nytt hus satte jag mig själv på köpstopp ett tag, men den här sommaren bestämde jag skulle bli en sommar fylld av gamla fynd.
Tallrikarna är gamla Rörstrandtallrikar, halvdjupa. 5 för 40 kronor. Lagom pris så att man vågar använda dem till vardags också. Karaffen är fylld med bag-in-box rosé. Mycket roligare att servera ur vacker kanna, eller hur!? 50 kronor på en antikmarknad. (visserligen saknades knoppen, men min mormor som är gammalt auktionsproffs sa att "jag har nog någon hemma som passar". Hon ljög väl inte direkt eftersom jag förut fick leta igenom en låda med säkert 40 olika knoppmodeller i allt från slipat glas till porslin och kork...) Fick veta efter att jag köpt karaffen att det är Eda-glas med ”olivslipning”. Såg ett stort fruktfat i samma modell idag, det gick för 500 kronor.
Vasen i bakgrunden är förresten ett loppisfynd den med. En gul, en grön och en röd vas i samma modell för 50 kronor och vardagen blir så mycket mer färgglad!

Annars har jag lovat mig själv att läsa en bok i veckan på semestern. Nu är jag inne på vecka tre och tredje boken. Svärmor kommer alltid med pocketböcker som vi får välja och vraka bland och alla tre har jag fått från henne! Det råkar också hända sig så att alla utspelar sig i orienten/mellanöstern, Afghanistan, Iran och Kurdiska landsdelar. Man märker att man blir påverkad av läsningen när man går i mataffären och spanar in söta bakverk med pistage, halvas och lammbog. Lamm!!! Jag äter ju inte ens kött. Men jag funderar på vad för ost det är Maryam i Saffransköket viker sitt bröd runt och kryddar med mynta, och vad är det för ost? Jag funderar också på hur det känns att ha ett eget granatäppelträd att klättra i och plocka av, istället för att välja det minst sorgliga exemplaret i den sunkiga fruktdisken. Lite beklämd och ledsen blir jag när Mustafa Can berättar att hans mor såg sig som obildad, fast hon bara behövde titta på en grönsaksplanta för att veta var i växtcykeln den befann sig och utefter väder veta exakt hur mycket vatten som behövdes. Vem kan det idag?
Sen blir jag lite bitterfittig, när mormor, ovannnämnda auktionsproffs, men också ofrånkomligen från en helt annan generation än min, deklarerar att jag minnsann måste plocka av alla vinbärsbuskarna och ta tillvara på. Alltså, jag har ju inget emot själva tillvaratagandet och att experimentera med frukten. Jag skriver absolut under på att vi ska hushålla med våra resurser och ta tillvara på vad naturen ger (varför köpte jag annars ett hus med 48 kvadrats grönsaksland och 15 vinbärsbuskar?) men det ska inte hänga bara på mig, jag ska inte vara dålig om jag inte gör det och om jag tror att det gagnar mina barn att skita i vinbärsbuskarna så vill jag fan ha applåder och inte onda husmorsögat. (Fast det är klart en RIKTIG husfru kanske håller både barn och vinbärsbuskar glada samtidigt ;-)
Och nu har den observante kanske märkt att det blev fyra böcker, trots bara tre veckor, men jag lyckades faktiskt läsa Bitterfittan innan semestern och den har jag fått av min man!

Men om jag nu ställer mig och plockar av alla dessa dignande svartvinbärsbuskar (jag har röda med för all del)... Vilket är då ditt bästa tips? Vad ska jag göra med dem?