Alla inlägg den 16 mars 2009

Av Vera - 16 mars 2009 19:00

Ur På startlinjen:

”I Knut Olssons speceriaffär i en trång liten källare vid Kyrkbron hade Oddvar och jag redan tidigare på dagen fått en försmak av vad som komma skulle. Där fick vi nämligen provsmaka de olika smörslagorna.
      - Det ska inte vara för salt, förmanade oss mor när hon gjorde upp listan över inköp. Tänk på det!
      Och Oddvar och jag smakade och smakade. Smörslagorna var formade likt stora pumpor och vi fick små tunna skivor att smaka på. Vi tog inte bara en utan minst två gånger av varje.
      Så nickade vi slutligen samfällt och sa med övertygelse:
     - Dä smöre va gott! Dä tar vi!
      Skyndade sedan till charkuteriaffären i en källare på Kyrkogatan, alldeles nedanför Agnetebergs gård, och köpte rökt korv, specialskuren i skärmaskinen.
      Mor bredde våra smörgåsar och lade en korvskiva på till var och en.
      Som vanligt åt jag först upp brödet runt omkring korven, njöt av den härliga lukten, och var slutligen den ende som hade hela korvskivan kvar med ett litet stycke rundtuggat bröd under.
      Ofta kunde jag fantisera om att äta upp bara brödet och därefter gömma korvskivan i skafferiet så jag kunde njuta av den också nästa dag, första dagen bara som en luktsensation. Men begäret att äta upp allt på en gång blev mig alltid övermäktigt.
      Mina syskon såg avundsjukt på mig när jag ljudligt smackande slutligen åt upp det runda brödstycket med korvskivan.”

Så där åt jag också smörgåsen när jag var liten. Texten är skriven av min farfars bror, Reidar, och Oddvar, det är min farfar det. Oddvar och Reidar var yngst i en syskonskara av 12. Tänk vad många smörgåsar deras mamma fick breda. Det kan inte ha varit lätt att mätta alla munnar och inte alla barnen fick heller leva till vuxen ålder. Jag minns en varm sommardag, när jag var i tonåren. Vi var på släktträff hos Reidar och hans fru Soli. Han läste högt ur sin nya bok På startlinjen. Ingen sommarsol i världen kunde värma bort de rysningar hans beskrivning av den lilla barnkistan med ett litet syskon som bars ut ur huset, framkallade. Men de flesta barnen växte upp och blev en skara synnerligen kreativa människor. På släktträffarna var det mycket sång och musik och skämten haglade. En blev konstnär, farfar blev konditor och Reidar författare och tidningsman. Jag vill gärna tro att de fört över lite av sin skaparkraft även till mig. Jag har inte tänkt på det så ofta, men jag är nu faktiskt tredje generationen som arbetar på samma tidning.
Knut Olssons speceriaffär med flera sorters olika smör finns inte kvar, men jag hoppas att speceributikerna får uppleva en ny vår och även kan hitta en marknad i en liten stad. Finns det något som kan trigga sinnena så som dofter och smaker?
Nu är Reidar död och ska begravas, men jag ska inte glömma bort hur han inspirerade mig med sina ord.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards