Det har varit hektiska veckor nu i sommartid vilka kröntes i helgen med Arvikafestivalen. Då är åtta timmars arbetsdag no more, men vad gör man inte för att få se Depeche Mode, Nine Inch Nails och Anna Ternheim. Dom förstnämnda är stora och väldigt roliga att få se, men dom fick mig inte att gråta som ett barn, som den sistnämnda...

Trots många timmars arbete klämde jag bara en falafel under festivalen, och det var sent på natten och den var väldigt kall. I övrigt hann jag inte kolla in matutbudet så värst, men kollegan D smaskade både halvgräddad langos, hamburgare och pizzaslice. Vid Billys pizzabuss gick han dock bet, de hattprydda pizzakrängarna hade förvandlat bussen till nåt slags disco och hade inte tid att värma någon mer pizza. Så kan det gå. Det är oftast det oväntade som är det roligaste.

Nu räknar jag timmarna till semester, lägger vinet på kylning och finurlar på vad jag ska hitta på med Getrud.