Den som känner Vera vet att jag nästan alltid är hungrig och att jag älskar att fika. Jag råkar visst ha begåvats med en hyfsat hög ämnesomsättning och därför duger det inte bara med nåt fjösigt sliskigt winerbröd till förmiddagslatten, det måste vara nåt som stannar i magen. Därför låg jag halva natt till fredag och funderade ut vad det ultimata muffinsreceptet skulle kunna vara för våran fredagspicknick. Resultatet blev:

Tranbär och päronmuffins med grahamsmjöl

6-8 stora muffins. Ugn 200°

Blanda först samman de torra ingredienserna:

5 dl vetemjöl

2,5 dl grahamsmjöl

1 msk bakpulver

1/2 tsk salt

1 dl strösocker (eller ännu hellre farinsocker, kanske 1,25 dl)

1/2 tsk vaniljpulver eller 1 tsk vaniljsocker

1 msk kanel

Tillsätt: 1 finriven morot, ev fuktad med lite lime eller citronsaft

3/4 dl solrosolja

1,25 dl mjölk

2 lätt vispade ägg

knappt 2 dl frysta tranbär eller lingon

1 päron

Blanda samman allt till en stabbig smet. Klicka ned i smord muffinsplåt.
Halvera ett päron och skär skivor på längden, lika många som antalet muffins du gör. Strössla socker och kanel på ett tefat. Doppa toppen av päronskivorna i strösslet så att de blir täckta med kryddorna.Stick ned skivorna i muffinssmeten så att den strösslade delen sticker upp. Strö lite av kanelströsslet över varje muffins och stoppa in plåten i ugnen. Grädda i ca 20-25 minuter.Pilla ur muffinsarna med en kniv och låt svalna en stund på galler.

Gå ut i solen och njut av både vår och lite halvnyttiga muffins!

Glöm inte att kolla in Martin ikväll i Niklas Mat

Riktigt gott surdegsbak!

I fredags hade jag ett litet kalas med plockmat. När man fyller 30 ska allt va så stort och i ordning. När man fyller ett år till efter det är det inte så noga.

Därför var hemmet så där lagom städat (Detta beror alltså inte på att lille tvååringen använt dammsugaren som sin bästa leksak under en längre period och att jag helt plötsligt några timmar innan gästerna skulle komma för mitt liv inte kunde hitta munstycket som man kör omkring med på golvet*), rätterna jag dukade upp var inte så många (berodde alltså inte på tidsbrist *ljug ljug*) och allt bröd var definitivt inte hembakat. Jag till och med sjöng en liten snapsvisa jag, fast det kan ju ha berott på spritens avslappnande inverkan och inte mitt eget avslappnade jag.

Presenter fick jag också! Och detta år gick verkligen i kökets, elektronikens och smakernas tecken: en alldeles perfekt digitalvåg istället för min hysteriska sak som fladdrar fram och tillbaka och visar både det ena och det andra men inte rätt. En ny STARK elvisp och en väääldigt stor flarra whisky. Trodde nästan att jag fyllde 50 ett tag där, så pompös och mäktig den såg ut. Och så gooood! Den smakade jag också på! Resten av helgen har jag och P suttit så här: "Hrrm, harkel, host" "Klikli, ehurm, sniff sniff" "Känner du dig lite förkyld? Lite ont i halsen?" "Ja, jo" "Kanske bäst att vi tar en whisky!?" "Ja!"

(En plattång fick jag också, till håret. Men med lite fantasi kan man säkert använda den till något i köket också, fast då tar jag nog hellre min gamla sletna än den här nya rolls-royce-varianten som gör underverk med krull på nolltid.)

Min vän Auchentoshan fick jag upp ögonen för när jag var på whisyprovning för ett tag sen. Jag gillar att ha ett litet glas whisky bredvid mig när jag lagar mat på helgen. Laphroaig i all ära, den är ju så god så god så god, men den kraftiga smaken pajar ju en hel del av smaklökarna om man ger sig på den innan maten. Den här Auchentoshan är mildare, men ändå rökig, och ju mer jag luktar på den desto sötare aromer känner jag. Nästan fikonaktigt, men den smakar ju inte sött på det viset, bara mest gôtt.

Nästa år tror jag att jag ska önska mig en kurs i att sätta ord på smaker!

* Jag har fortfarande inte hittat munstycket och undrar förtvivlat varför sopborsttillverkare verkar tro att den som städar aldrig är längre än 1,40...

Haloumi är en ingrediens som går hem hos alla i familjen, stora som små.

Idag svängde jag ihop en snabb pasta till middag. Det är skönt om man hinner äta innan Bolibompa.

Det var ingen stor bit haloumi jag hade köpt. Först hade jag tänkt steka den separat i skivor, för att petnissarna inte skulle få spel när de insåg att den samsats med paprika i pannan, men sen rann snålvattnet till och jag började tänka mer till mig, mer till mig, mouhhaaaa!

Vill du alltså ha det mesta av det goda för dig själv, gör så här:

Koka pasta. 

Strimla en röd paprika och fräs i stekpannan med lite olivolja. Lägg i tunnt skivad vitlök och tärnad haloumi. Stek på ganska svag värme. Riv över skalet av en halv citron och ploppa ned några kalamataoliver. Ta av från plattan  och ös över lite strimlad basilika och svartpeppar.

Klicka i några matskedar creme fraiche i pastan och vänd runt tillsammans med oregano och svartpeppar. Lägg upp på tallrik och toppa med haloumifräset. 

Den ena ungen mumsade glatt och obekymrat i sig av maten, medan den andre minsann såg att här hade saker blandats och kryddats. Hälften vunnet alltså, hur man än vänder och vrider på det! 

Huden och hjärnan känns helt urtvättade efter en lång och  mörk, dassig vinter, med en massa bacillusker. Omega-3 lär ju vara lösningen på det mesta, så idag har vi bombat i oss sån mat:

Ugnsstekt lax med en massa citronpeppar och lime och till det en sallad på mathavre med avokado, blodapelsin, linfröolja och sichuanpeppar.

Det här blir inget recept, bara en skiss.

Koka mathavre i saltat vatten ca 12 minuter.

Skär under tiden tomat, paprika, salladslök, blodapelsin och avokado(omega-3) i tärningar. Rosta sichuanpeppar i torr panna och mortla. Pressa ur resterande apelsinsaft ur skalen över salladen, slå över lite vitvinsvinäger och några matskedar linfröolja (omega-3) samt sweet chili efter humör. Krydda med örtsalt och den mortlade pepparn. Vänd ned mathavren och smaka av så att det blir bra balans.

Bild? Nej, jag var för hungrig för att gå upp för trappan och hämta kameran. Bristen på ork kan ju också ha berott på ovannämnda brist på essentiella fettsyror. NU är jag jättepigg  ;-) 

Fougasse är ett sydfranskt bröd som påminner om den italienska focaccian. Brödet bakas ut som platta kakor och skåras så att det ser ut som löven på ett träd. Det kan smaksättas både före och efter baket och göras både matigt eller sötare.
Två recept hade jag att utgå ifrån när jag började, men jag ville gärna att degen skulle innehålla surdeg eller levain. Därför skissade jag upp två egna recept att testa. De är långt ifrån fulländade och jag kommer att modifiera dem en del, som syns i kommentarerna nedan.
Det ena receptet tryckte på att det skulle vara rustika bröd med mycket smak från fullkornsmjöl. Det andra var ett jäs-över-natten-projekt med enbart vetemjöl.
Så här i backspegeln kan jag säga att det smakrikaste brödet blev det med surdegsbas. Det passar bra i ett sammanhang där brödet får ta mycket plats och stå för en rejäl dos smak. Levainfougassen blev snyggare och luftigare, men mesigare i smaken. Passar att ha som tillbehör till smakrika rätter. Kontentan blir nog att jag på studentbuffén kommer att göra surdegsfougassen med lite extra skjuts av några gram vanlig jäst.

Blanda
30 gram surdeg
120 g vetemjöl
100 g grahamsmjöl
200g vatten.

Blanda väl och jäs på varmplats i 7-8 timmar.

Tillsätt:
350 gram vetemjöl
3 msk olivolja
2 tsk honung
2-3 tsk salt.
(ev också 12-15 g jäst)
ungefär 200g vatten, testa dig fram men våga låta degen vara lös.

Knåda i minst tio minuter innan du tillsätter saltet och kör sen ungefär 4 minuter till.
Jäs 1-3 timmar beroende på om du har jäst i eller ej.
Ta upp på bakbord och forma fyra runda bullar. Låt dem vila ett tag under bakduk, kavla ut till kakor och lägg dem på bakplåtspapper. Skåra kakorna med fyra diagonala snitt på var sida, tänk bladnervens ådring på ett löv. Jäs under bakduk medan ugnen blir varm och fyllningarna förbereds.

Ex på fyllning: svarta skivade oliver, skivad lök eller vitlök, flingsalt. Efter gräddning kan man pensla med olja och strö över örter.
Sötare fyllning: mandel, tunna strimlor av apelsinskal och stänk av apelsinblomvatten.
Jag hade inget apelsinblomvatten så jag blandade pressad apelsin med rosenvatten och det doftade ljuvligt.

Pensla bröden med olja , tryck fast fyllningen och droppa över varmt vatten (eller apelsinblomvatten). Grädda mitt i ugnen i 250° i ca 15 minuter. Ta ut och pensla de bröd som ska ha örter på med lite extra olja. Stänk över lite extra apelsinblomvatten på mandelbröden.

Fougasse med levain, 4 bröd

400 g levain
2 msk olivolja
250-300 g vatten
480 g vetemjöl
1 msk salt

Knåda väl och jäs i minst tre timmar.
Baka ut som ovan och jäs ytterligare en timme. Grädda som ovan.

 Tillägg 14/4: Efter att ha testat att frysa bröden och tina upp dem kan jag säga att de inte var på när lika goda som nybakta. Ät direkt alltså!

I Veras kök ska det bakas Fougasse efter olika recept i helgen. Det ska bli ett av mina bidrag till en studentbuffé i juni och då måste man ju hitta det ultimata receptet.

Sen ska jag finurla på vad man serverar på en after-work, för en sån tillställning ska jag ha nästa vecka. Har ni några tips? Vad vill du äta på en after-work-buffé?

Sist men inte minst, inte mest för kakornas skull då, utan bebisgos, hoppas jag att vi ska få komma på ett litet tvillingkalas i helgen.

Jag vågar mig nog i alla fall på att utlova en fougasse-rapport vad det lider och i eftermiddag ska jag se om det går att skaka liv i en gammal levain som vilat sig i kylen sen påsk.

Vi lagade fisksoppa med saffran till påsk och serverade både levainbröd och surdegsbröd till. En röra med valnötter och chèvre till var läckert!

Valnötsröra med chèvre:

Rosta valnötter i torr panna på medelvärme. Häll mot slutet även ned någon tesked senapsfrön. Rosta tills fröna börjar poppa och blir grå, också en liiiten stund till.  Ställ åt sidan.

Skär bort kanterna på chèvren och smula sönder den. Mosa med matgrädde eller cremefraiche tills du får en bra konsistens. Rör ned nötterna och fröna, tillsätt lite flytande ljunghonung, flingsalt och peppar.

Smaka av.