En annan återkommande rätt på vårt matbord är Afrikansk gryta från Vegomums receptsajt. Det här är faktiskt ett recept jag har följt, till punkt och pricka till och med, men sen börjar man ju balla ur, anpassa, lägga till och dra ifrån... Så nu häromsistens blev det väl inte så likt orginalet, men fortfarande otroligt gott, särskilt som jag testade Santa Marias nya krydda Mango Curry. Bra balanserad med en fin syrlighet och sötma från ingefära och mango!

Afrikansk gryta på Veras vis:

Koka 2-3 dl gröna linser tills de är nästan färdiga. Hacka en gul lök och fräs i lite olja. Lägg i 2 strimlade morötter och strö över curry, i alla fall 2 matskedar och sen kanske mer när du smakar av. Kläm i 3 msk tomatpuré och fräs lite till.

Slå över en burk kokosmjölk och tillsätt en buljongtärning eller 2 tsk vegeta. Koka upp och häll över linserna i pannan. Puttra en stund så att

kokosmjölken får ge god smak till linserna.

Sleva i en halv burk krossad annanas. Den behöver inte rinna av så noga, för du kanske behöver lite extra vätska ändå. Koka ca fem minuter till. Smaka av med curry och kanske lite salt.

Servera till matvete eller quinoa och strö över rostade cashewnötter/solrosfrön eller vad för gott du nu har hemma.

Dags att börja sleva in. För starkt? Servera med en klick turkisk youghurt.

Efter en tur på hälsokosten rostade jag min egen ekologiska müsli till helgfrukosten. Mums!

Müsli med mycket frö och frukt

Blanda i en skål:

4 dl havregryn

3 dl dinkelflingor (varför heter det flingor när det ser ut precis som havregryn?) 

1 dl pumpafrön

1/2 dl linfrön

1/2 dl solrosfrön

1 dl blandade grovt hackade nötter (mandel och valnötter) 

Några klippta aprikoser och några klippta fikon.

2 msk ljunghonung

1 dl vatten

1-2 msk kanel

1/2 tsk salt.

Blanda alla torra ingredienser i en skål. Rör ut honung, kanel och salt i vattnet och droppa över müslin medan du rör om. Det ska bli fuktigt men inte för blött.

Rosta i ugnen på ca 150° i 40-50 minuter. Se upp så det inte bränns. Om du vill kan du vänta med att lägga i frukten tills halva tiden gått, eller strunta i att rosta den alls. 

Sej, sej, sej. Sej mig, kommer vi snart tröttna på dej?

Sej är i stort sett den enda fisk jag köper nu. Fryst i block. Vi har inte tillgång till färsk fisk här varje dag och det känns ändå som att det mesta är no-nos.

Orginalreceptet (då ska man ha kolja och steka i panna, servera med potatismos och citronklyftor) till den här rätten använde jag en gång för att snärja min nuvarande man med. Det och ganska mycket vin. Vet inte vilket av dem som fällde avgörandet, men det gick ju bra!

Lördagsmiddag med många smaker kommer här:

Börja med att koka potatis. Ni klarar det nog utan recept!

Ört- och grönsakspanerad fisk

Hacka grönsaker, tex zucchini, rödlök, vitlök, paprika och aubergine riktigt småttismåttit. Hacka ned färska örter och riv i lite citronskal. Riv över valfri mängd parmesan och blanda allt väl.

Salta och peppra fisken. Använd ägg till paneringsgrund om du vill. Nu struntade jag i det eftersom jag ändå inte orkade stå och steka en pillrig panering i panna... Istället brynte jag smör i en ungsfast form. La fiskbitar i och öste paneringen över, plus några små smörkluttar och citronsaft.

Skjuts in i ugnen, 225° tills fisken är genomstekt och paneringen fått färg.

Grillad papaya med sechuanpeppar

Det är papayan som ser ut som en laxkotlett på bilden...

Skär papayan i en-två centimeter tjocka skivor. Gnid den med en citron eller varför inte blodapelsin. Pensla med olivolja och strö över flingsalt plus rostad mortlad sechanpeppar/sichuanpeppar.

Grilla på galler i ugnen och vänd så att båda sidor får fin färg. Krydda ev lite till när papayan är färdig.

Annanassås

Den här såsen är ett experiment av vad som råkade finnas i kylskåpet.

Ta en burk creme fraiche som det inte är så mycket kvar i. Ös på krossad annanas (låt den rinna av så det inte blir för blött) tills burken är nästan full. I med 1-2 matskedar sweetchilisås. Rör om ordentligt och krydda med sechuanpeppar. Smaka av och se om det behövs mer chili eller peppar.

Som en extra bonus till barnen, som äntligen lagt en till rätt på listan över acceptabel mat, stekte vi även upp det sista av polentan från igår. Många smaker blev det och vi slickade tallrikarna!

Jag fick tag på torkade sojafiléer igår. Helt perfekt eftersom vår butik inte haft quornfiléer på, i alla fall, en månad nu. (Måste rycka upp mig och bli så där frågvis och beende som jag lovade)

Fredag och allt. Nu var vi värda lite god mat efter alla sjukor. Jag bläddrade i alla mina nya kokböcker (bild kommer) för att hitta inspiration och om jag gjorde! Karin Franssons bok Sju årstider är ljuvlig. Så jag bestämde mig för knaperstekt polenta med sallad och basilika till förrätt och Ugnsbakade rödbetor med sojafiléer i örter och getfärskost.

Till förrätten hade jag faktiskt tänkt följa ett recept ur Karins bok, med enda skillnaden att ha ruccola i istället för nässlor. Men när jag läste receptet visade det sig att både måttangivelserna för nässlor och smör saknades så det fick bli improvisation. Dessutom hade jag ingen fetaost så det fick bli parmesan istället.

Knaperstekt polenta med ruccola:

Koka upp 3 dl mjölk med 2 dl grönsaksbuljong. Häll i 1,5 dl polenta och koka försiktigt under omrörning, ca 15 minuter. Det ska vara en fast gröt. Skålla två rejäla nävar ruccola och hacka dem grovt när de runnit av. Rör ned ca 80 gram riven parmesan och några matskedar smör. Blanda väl. I med ruccolan och rör om. Tryck ut gröten i en oljad form. Använd en plastslev/slickepott fuktad med kallt vatten så blir det inte så smetigt.

Låt svalna och stelna.

Skär polentan i portionsbitar eller använd pepparkaksmått. Vänd bitarna i mera polentagryn och stek dem gyllene i lite olivolja och smör.

Sen var det dags för huvudrätten. Rödbetorna stod redan i ugnen när jag började med sojafiléerna. De fick koka i tio minuter innan jag hällde av vattnet. Så hettade jag upp olivolja vitt vin, hela vitlöksklyftor, schalottenlök, timjan och salvia. Filéerna lades på rödbetorna och så öste jag över marinaden/skyn som doftade underbart. Detta kan ju inte gå fel, eller hur!? På med flingsalt och in i ugnen. Grädda grädda, laga laga!

Ut ur ugnen och på med flingsalt. Varsågoda!

Doing doing doing. Gaffeln studsar mot vad man kunde misstänka skulle vara en mör filé med allehanda ljuva medelhavssmaker.

Bonk. Filéerna åker tillbaka i formen och vi käkar skitgoda rödbetor med färskost av getmjölk och ännu mera av förrättspolentan. Det var inte så illa ändå kan jag lova!

Vardagen tar verkligen tiiiid, men nu är det helg och dags att uppdatera med lite matäventyr, eller hur!?

Nu börjar jag! 

Det är nog ett anfall av prematur vårrusighet. Jag är så fruktansvärt sugen på lätt och krispig mat med sting i. Jag hallicunerar om all fräsch mat jag ska laga om pappsen kommer hem med några goda ingredienser från Vietnam.

I helgen gjorde jag sesampanerad sej med risnudlar och pepparrotsslungade morötter, zucchini och majrovor. Till det soja, sweet chili och picklad ingefära.

När jag skulle göra sushi letade jag ju efter rättika och idag, till slut, hittade jag en ensam krake i affären. Lite ledsen i toppen men rätt spänstig i övrigt. Den fick gärna följa med hem. En bit ska rårivas och en ska jag testa att lägga in.

Andra cravings just nu: vitlök, mango, haloumi, brytbönor och knäckebröd. Inte nödvändigtvis samtidigt.

Vad äter du när du är sugen på "lätt" mat?

När man är sjuk får man ligga i tv-soffan hela dan. Då kan det hända sig som så att man tittar på Rachel Ray. Det gäller att vara ganska sjuk så att tålamod och toleransnivån är den rätta.

Men men men, nu ska jag inte bara vara sån... Man kan ju faktiskt få lära sig en del knep också, så som att kärna ur körsbär med pinnen som sitter inne i perkulatorn, att slunga sallad med hjälp av centrifugen i tvättmaskinen *hu!* och att en healthy snack är healthy så länge den innehåller frukt, oavsett hur mycket smör och honung den stekts i. Det ni!

Hur det nu var, så lyckades denna gastande kvinna ändå göra mig sugen på ett av hennes recept, en slags vegetarisk citronpasta. Så ja, jag lagde det faktiskt och moi följde ett recept!

Surt vart det allt, men när det fått stå till sig en dag blev det riktigt gott, när vi kompenserade upp smaken med rostade sesamfrön. 

Vegofan som jag är har jag länge letat mig gråhårig efter det lilla svarta fröet nigella/kalonji/lökfrö och allt vad den nu kan heta. Tillslut en dag på vårt Balkanlivs när jag var ute efter hel spiskummin fick jag se något som var misstänkt likt det jag inte var ute efter just den dagen: heureka! kalonji!

Nej men vänta nu. Svart kummin står det på påsen. Det är säkert gott i vilket fall tänkte jag och tog, läs köpte, en påse. Nu var det ju också så att det faktiskt var rätt!

Idag skulle jag laga nåt med kryddan. En kikärtsgryta tänkte jag mig. Förkyld och totalt befriad från lukt- och smaksinne blev det hela till ett spännande experiment där jag helt får förlita mig på makens omdöme och kommentarer. Vi kan kalla oss för V och P.

V öppnar påsen med svart kummin/kalonji/nigella. Luktar, känner inte ett smack. Går till P.

- Känner du nån lukt?

- Mm.

- Vad luktar det då?

- Gott!

- Vilken målande beskrivning. Du ska ha tack!

V rostar fröna tillsammans med bruna senapsfrö. Fräser purjo och vitlök, häver i kikärter och rostade frön. I med grön paprika, i med zucchini. Hoppsan chilin var möglad. I med pulver istället! På med vatten och tomatpuré och gurkmeja. I med röd paprika, hackad ingefära och gröna russin. Krydda med vegeta. Under tiden puttrar en gryta matvete bredvid.

V: Luktar det nåt nu då?

P: Ja, gott.

V: Hur då?

P: Lite örtigt.

Dags att servera. P slevar på och slevar in. V försöker njuta av konsistensen, för smaken lyser med sin fråvaro. V skrapar ihop tio svarta frön och börjar knapra för att få känna vad det smakar. Inget. Ber P att göra likadant.

V: Vad smakar det?

P: Gott, lite beskt. Som mandelbräserade luvor. Något bättre svar får du inte av mig.

Ja ja, gott är väl betyg gott nog på en måndagsmiddag!?