Det är tveksamt om detta inlägg lämpar sig på en matblogg, men det finns i alla fall en som blev mätt i den här historien. Känsliga läsare kan sluta läsa här och gå till min lilla länklista istället.

I några inlägg längre ned ojade jag mig nåt så förfärligt över vår stora husråtta, det vill säga vår inte allt för dresserade katt, som gärna knaprar ost men inte rår på husmusen.

I går kväll utspelade sig scener i köket som jag gärna hade velat se, om det inte vore för att jag redan låg i min varma säng.

Maken skulle släcka lamporna i köket och får se katten som sitter framför sopskåpet med öronen ystert riktade framåt och vilt vädrande med nosen.

Mannen öppnar sopskåpet varpå en liten mus i det närmaste ramlar ut ur skåpet. Katten är inte sen, han har ju suttit där en stund och dregglat, PANG så har han fångat musen och blir eskorterad ut till verandan för vidare kalas.

Nu börjar han fatta varför han alls blev införskaffad!

Lisa F du kanske ska ta och skicka upp lite ny ost ändå!? ;-)

Tanken var att baka Jan Hedh-brödet Olof Victors ljusa. Det görs i orginalreceptet på vetesurdeg, men det står att man kan göra det på rågsur också. Eftersom jag i slutändan verkligen inte följde receptet så lägger jag ut det här. Orginalreceptet finns i den här boken.

Jag började baket i torsdags och lagom till lördagens frukost hade vi ett härligt bröd. Syrligt av surdeg, knaprigt av durumvete och mustigt av dinkel, med god sälta och stora bubblor.

Dag 1:

Lös upp 2 gram jäst i 150 gram vatten. Mät upp 200 g vetemjöl(special) och knåda i 10 min på låg hastighet. Arbetar du degen för hand får du hålla på en stund till.

Tillsätt 2 gram salt och arbeta ytterligare fem minuter. Lägg degen i lätt inoljad låda och låt jäsa 24 timmar i kylskåp eller minst tre timmar i rumstemperatur.

Dag 1 eller 2:

Lös upp 15 g jäst i 500 gram vatten.

Det är nu saker och ting börjar skilja sig från orginalreceptet. 1000 gram vetemjöl skulle man ha nämligen. Men hur det nu var kom det bara ut 600 gram ur min vetemjöl special. Så jag fick fylla på med vanligt vetemjöl och i den påsen fanns det väl 50 gram. Sen hade jag 200 gram durumvete och resten av mjölet som åkte ned i bunken bestod av fullkornsdinkel. (bra planerat va!?)

I med 300 gram rågsurdeg och fördegen. Knåda knåda i minst tio minuter helst längre. I med 20 gram salt och knåda i sju minter igen.

Ned med degen i en plastlåda med lock om du orkar. Det orkade inte jag utan lät degen jäsa i bunken med ett plastlock över. 60-90 minuter tar det.

Stjälp upp degen på ett väl mjölat bakbord. Dela degen försiktigt i fyra bitar. Pressa inte ur nån luft. Vik försiktigt samman till fyra avlånga bröd och lägg dem att jäsa på plåt med skarven (alltås de invikta kanterna av degen) nedåt. Platsa eller lägg över handdukar och jäs i kylskåp över natten (gärna 14-16 timmar)

Dag 3 

Sätt ugnen på 250° och lägg bröden på het plåt eller baksten med skarven uppåt den här gången. De ser allt lite platta och trötta ut till en början:

Men efter en stund börjar de pösa och svälla där inne i ugnen. Jag har faktiskt inte varit med om ett bröd som fortsatt resa sig så länge inne i ugnen.

I alla fall: glöm inte att skvätta in vatten eller kasta in några isbitar när du ställer in brödet och efter fem minuter blir det bra att sänka värmen till 200°. Vill du ha extra knaper ska du öppna ugnsluckan några gånger under gräddningstiden som är runt 50 minuter.

Ta ut bröden lägg dem på galler och spraya med vatten så att mjölet krackelerar. Låt svalna lite innan du sätter tänderna i ett bröd som smakar ljuvligt!

Jag är osäker på var ifrån det här receptet kommer från början, men jag tror att det kan vara kokboken Vegan with a vengeance. Jag blev i alla fall tipsad här

1 paket (helst 400g) fast tofu
några msk olja
några msk ljus soja

sås:
rapsolja och lite sesamolja
2 schalottenlökar, hackade
2 vitlöksklyftor, hackade
1/2 tsk kinesisk 5-spices (kan ersättas med kanel, anis, chili, nejlika, fänkål, och man kan gärna ta lite mer)
ca 5 dl buljong
ca 1 dl tomatpuré
4 msk jordnötssmör
2-4 msk granatäppelmelass (koncentrat)

några msk ljus soja
några msk lönnsirap
1/2 tsk flytande rökarom

Blanda olja och soja, skär tofun i skivor och vänd den i blandningen så den täcks på båda sidor. Lägg tofun i en form och baka i ugnen, 175 grader, 15 minuter.

Fräs vitlök, schalotten och kryddor i olja, häll sedan i buljongen och låt koka upp. Häll i övriga ingredienser och koka upp igen. Sänk värmen och låt sjuda under omrörning tills tofun i ugnen är klar.

Ta ut tofun, häll över såsen och blanda runt. Ställ in i ugnen igen, ca 10 min. Färdigt!

Extra gott blir det att servera med kokosris (koka ris i kokosmjölk). Det går också blanda t.ex broccolibuketter, sockerärter eller någon annan god grönsak med tofun och såsen innan man ställer in det i ugnen.

Jag har suttit och filat på ett surt och gnälligt inlägg, men plötsligt kom allt på skam. Så här skrev jag i alla fall:

"Om ni tycker att det är dålig fart på bloggen just nu så stämmer det väldigt väl.
Jag lagar knappt nån mat värd att blogga om, känns det som.
Anledningarna är flera: sen i oktober har någon i familjen varit sjuk så gott som hela tiden. Pussel pussel pussel alltså, för att få dagarna att gå ihop. Jag har en icke övergående magkatarr(!?) och är därmed väldigt aptitlös. Jag försöööker men det står mig i halsen. All mat som jag vill laga kommer få två små glin att knorra och rynka på näsan = hälften av det roliga är förstört redan innan vi satt oss till bords. Jag känner mig helt enkelt inte inspirerad.
Under tiden letar jag nya kokböcker att sukta efter, funderar över min egen framtid och jobb, jobbar och tittar argt på dammråttorna hemma som inte har vett att hålla sig i hörnen ens längre. Och den ostgnagande katten är inte dresserad att ge sig på dammråttor, han rår inte ens på husmusen i sopskåpet."

Sen blev det såhär:

Kom hem i fredags och morrade tro inte att det blir nån insmickrande mat idag i alla fall. Ställde mig vid spisen och började marinera tofu efter ett recept jag blivit tipsad om: BBQ Pommegranate tofu. Till tofun kokade jag kokosris. I kylskåpet stod sen dan innan en fördeg till Olof Victors ljusa bröd.

Vi dukade fram och satte oss. Till saken hör att jag aldrig blivt serverad tofu på ett sätt som jag skulle kalla gott... men skam den som ger sig. Smakade och det var... gott! Gott tyckte maken också och till vår förvåning började tvååringen sleva i sig tills vi trodde det skulle komma ut ur öronen på honom :-)

Efter maten satte vi hela degen till brödet. Att jag skulle använda rågsur istället för vetesur hade jag redan bestämt, men efter hand som jag bakade tog mjölpåse efter mjölpåse slut, tillslut innehöll degen fem (!!!) sorters mjöl. Skjuts in i kylskåpet med dom limporna och till lördagsfrukost knaprade vi världens godaste surdegsbröd med stora hål i. Recept kommer i nytt inlägg, för det blev ju så modifierat att Jan Hedh ändå inte skulle vilja kännas vid det.

Efter den kicken städade jag hela huset och åt middag ute på kvällen och idag har världens goaste faster varit här på middag, så nu känns allt toppen igen!

Jag blev förvånad att inte katten lutade sig tillbaka i fotöljen och tände en cigarr efter att ha ätit upp min fina ettåriga Reypenaer.

Den ska ju serveras rumstempererad men det var inte kattens mage som fanns i åtanke när osten ställdes fram...

Grädda den definitivt i en timme. Efter att ha smakat den avsvalnad rekommenderar jag längre gräddning och kanske en matsked extra sirap!

Gör en uppdatering i receptet nu!

Matälskaren Lisa är duktig på att hålla igång diskussioner på sin blogg och gör den levande för läsarna på många olika sätt. Nu har hon blivit utmanad att bekänna sju bistra sanningar om sig och köket. Alla som vill får hänga på!

Här kommer Vera bekännelser:

1. Jag har en sjukt känslig näsa. Hade jag varit smart kunde jag använt den till något bra som sommelier eller nåt. Nu är snarare näsan min hämsko i köket. Jag känner ALLA nyanser och finns det en aningens doft som får min näsa att rynkas så känner jag smaken av just det i maten sen.

2. Ovanstående näsa gör också att jag är ganska försiktig med kryddning, vilket gör att det ofta blir rätt mesigt för mina gäster. Ett tips alltså, har du inte en näsa som mig, kräma på lite extra om du lagar utifrån mina recept.

3. Den anledning som från början fick mig sluta äta kött, var konsistens. Torr och knaprig stekyta var det enda för mig. Exakt tempererade biffar som fortfarande var saftiga framkallade kalla kårar och vi ska inte tala om broskknaster *ryyyys*. Detta var 1994 och jag har provätit kyckling sen dess, men det gick inte.

4. När jag var 12 år skulle jag på sportlovet överraska mamma med middag. I Kamratposten hittade jag ett recept på jugoslaviska köttbullar med nån omelettyoghurt. Kummin skulle det vara i också. Jag har ju redan berättat om näsan, så nog anande jag oråd medan jag lagade, men jag dukade fram och vi satte oss. En tugga och jag fick springa till toan och kräkas. Mamma var snäll och sa att det var gott, men brorsan låtsades inte.

Därmed är kummin bannlyst i mitt kök. Likaså färsk koriander. Punkt.

5. Jag kan i princip inte följa ett recept, utan tänker alltid, men jag gör sisåhär istället. De enda recept jag följt till punkt och pricka är nog Jan Hedhs brödrecept.

6. Jag gillar inte maräng. Jag gillar sötsaker men inte sockerslisk. Sockerslisk kombinerat med lukten av äggvita. Say no more. Ok om marängen är genomgräddad så kan jag väl smaka, men fortfarande halvrå *ryyys igen*

7. Idag var första gången någonsin som jag köpte hem stjärnanis.

Någon mer som har något att bekänna?

I usa för ca 12 år sen så hade jag en liten, enportions, glassmaskin med metallinsats och vev. Denna la man i frysen och sen hällde man i det man ville frysa, yoghurt tex, vevade och voila: glass!
Är det någon som har sett en sån och vet var den finns att köpa?

Jag vill så gärna ha en så jag tror att det rätta tipset kan generera ett pris.

Skulle det duga med en laddning av mitt örtspäckade salt till sommaren?