Det har varit hektiska veckor nu i sommartid vilka kröntes i helgen med Arvikafestivalen. Då är åtta timmars arbetsdag no more, men vad gör man inte för att få se Depeche Mode, Nine Inch Nails och Anna Ternheim. Dom förstnämnda är stora och väldigt roliga att få se, men dom fick mig inte att gråta som ett barn, som den sistnämnda...

Trots många timmars arbete klämde jag bara en falafel under festivalen, och det var sent på natten och den var väldigt kall. I övrigt hann jag inte kolla in matutbudet så värst, men kollegan D smaskade både halvgräddad langos, hamburgare och pizzaslice. Vid Billys pizzabuss gick han dock bet, de hattprydda pizzakrängarna hade förvandlat bussen till nåt slags disco och hade inte tid att värma någon mer pizza. Så kan det gå. Det är oftast det oväntade som är det roligaste.

Nu räknar jag timmarna till semester, lägger vinet på kylning och finurlar på vad jag ska hitta på med Getrud.

Idag har jag fyndat både Lillängens färskost av getmjölk och Westgårds prisbelönta Chèvre Getrud på torget. Återförsäljarna Näsbacka Bigård gör också ljuvligt surdegsbröd, men idag la jag fokus på ostarna. En kraftig basilika fick också följa med hem, eftersom min egna basilika *erhm* inte mår så bra...

Här är jag och jag har inte svuliti ihjäl fast jag inte publicerat några recept på den här sidan försommaren.
Istället har jag grävt. Och oj vad jag har grävt. Vi köpte vårat hus 2006 och sedan dess är jag lika förvånad varje vår, över hur mycket man kan gräva och ändå inte bli klar. Man borde ta tjänstledigt eller "grävsemester" från sitt ordinarie jobb, i alla fall om man prompt ska ha ett typ 48 kvadrat stort trädgårdsland. Men nu är fröna och knölarna i backen, somt spirar redan. Det blir muskotpumpa (butternut squash), jättepumpa, gul och grön zucchini, majs, mangold, rödbetor, morötter,
sockerärter, märgärter, vaxbönor, brytbönor, örter, örter, örter och en tomatpaprika (tack snälla A på makens jobb för den) Kära svärmor med man anlände i torsdags med bagageluckan fylld av tomatplantor, härligt!!!

Jag var ju i Stockholm för några veckor sen. Åh, jag lever på det än. Det var precis lika fnittrande bubbligt som det rosa bubblet vi (jag och kompisen L) sippade på efter en låååång dag på Söder och hundra klänningsprovningar senare.
Jag beställde aldrig något bord till min ensamma fredagkväll utan tog t-banan till Mariatorget och hoppade in på första bästa restaurang jag hittade. Da Luigi. En rykande het laxpasta med perfekt kokt sparris och ett glas vitt. Det var underbart att sitta där och äta en timme, helt ensam med näsan i en bok.
Lördagen började med en unken frukost på ett b-hotell i Årsta. Fasaden såg ut som en grön heltäckningsmatta och det är väl så man kan beskriva upplevelsen där. Men det är väl vad man får för en "coop hotellpremie" till det lilla priset 1398 kronor för två personer i två nätter. Perfekt utgångspunkt blev det ju ändå, för efter den frukosten under dignande plastmurgröna försedda med konstiga blommor som aldrig blommat på murgröna förut, kunde det bara bli bättre. Latte och biscotti,
sushi och kimchi, latte igen också shopping där emellan.
Ost och kex för 180 spänn inhandlades på söderhallarna, men den mest stinkiga kittosten passade inte att bo med oss så den fick till slut flytta ut i en papperskorg bredvid hissen.
Kvällen spenderades på den indiska restaurangen Dado. En absolut jättetrevlig matupplevelse med lite halvsnorkig personal. Vi delade systerligt på en rad smårätter: papadums med korianderchutney, friterade gröna musslor (gjorde sig bättre som studsbollar än mat) med mangochutney, Thali - blandad tallrik med samosa, rödbetscurry, sabzicurry, sallad och cachumber (vad är det?), plommon och tamarind chutney, bindi curry med okra också en skål med kokos- och sesamris. Synd bara att servitrisen inte informerade att Sabzi- och Bindicurry var samma sak, för då hade vi ju kunnat beställa in något annat. Men maten var verkligen prisvärd och god (med undantag för musslorna som jag kunde varit utan) och jag som hyser en viss aversion mot koriander smakade tre gånger på en korianderchutney med kokos och lime och odlar numera egen koriander i en kruka! Skam den som ger sig!

Att den mesta av maten dessutom var vegetarisk ger ju ett stort plus i kanten från mig, vegetarisk och fantasifull!

Efter maten satt vi kvar och läppjade på varsin drink, och vilka drinkar! L drack en hallonmojito med muddlade hallon. En rikig höjdare vill jag lova. Själv testade jag en Calcuttan med rom, ingefärslikör, lime, blodapelsin och ginger ale. Jättegod!

Var det något restaurangen hade satsat på så var det inredning. Varma färger och vackra lampor. Toan med sin evigt porlande kran var nåt utöver det vanliga och jag kunde inte låta bli att föreviga den:

Mätta och nöjda traskade vi sedan vidare och tänkte åka hem till det gröna hotellet, men på vägen hittade vi en skotsk pub där vi slank in. Vi beställde in en varsin Ardbeg. Den kostade gratis visade det sig, eftersom bartendern upptäckte att det var så lite kvar i flaskan.

Efter det var det verkligen dags att gå hem och innan vi hoppade på tåget dan därpå hann vi köpa varsin Ben & Jerrys i glaskiosken som sedemera blev berömd för att ha blivit nermejad av en buss.

En kväll i maj anländer jag till Stockholm. Min kompis kommer några timmar senare. Var sätter jag mig och äter i väntan på henne?

Använd dina fördomar om mig när du tänker ut bästa restaurangen ;)) men det är en fördel om det ligger någonstans på vägen mellan centralen och Årsta, så då antar jag att söder också kvalar in på listan över tänkbara områden.

Jag har en liten bloggdown just nu. Det kan ha flera orsaker men en är att när jag började blogga om mat var det för att det är ett stort intresse (naturligtvis), men också för att jag tänkte att det kunde bli ett socialt utbyte, att man tycker och tänker om det som skrivs och diskuterar. Det verkar som att jag har en fast stab om 70 läsare som återkommer ungefär dagligen, resten trillar in efter att ha googlat "enkel tårta", "vegetarisk buffé" och "studentbuffé", men så värst mycket utbyte blir det inte. Några goa vänner kommer med glada, jättevälkomna tillrop, men i övrigt är det väldigt tyst.

En annan dag känns det säkert annorlunda, men idag är det inget kul att bara bli konsumerad.

Här kommer i alla fall (medan jag funderar vidare), ett återfunnet recept på rabarbercurd som jag gjorde till en tårta i somras:

6 dl rabarber i små bitar

några matskedar vatten

1,5 dl socker

ca 1 dl hallon

125 gr smör

1 dl socker

3 ägg

skalet av en halv citron

2 msk citronsaft

Koka rabarber, vatten och socker mjukt. Tillsätt hallonen och koka några minuter till. Sila bort fruktköttet och spara saften.

Smält smöret och vispa ned socker, ägg och övriga ingredienser. Tillsätt 1,5 dl av rabarbersaften och sjud under omrörning i cirka 15 minuter.

Sitter här gôtt trött efter en härlig utedag. Håret luktar brasa och barnen är fullproppade med grillkorv.
Fröer är beställda till sommarens odlingar: mangold, rödbetor, rädisor, daikonrättika och annat gott. Svärmor har utlovat fina tomatplantor och myntan börjar skönjas under snötäcket. Julgranen med utebelysning som frusit fast under ett takras blundar jag för.
Åh vad härligt det är med vårdagjämning och hopp om ljusare tider, efter den här vintern som gjort att jag känner mig som ett utsketet päron utan immunförsvar. Nåja, fyra månaders hosta har inte resulterat i så många träningstillfälle, men ändå fyra rutor på magen. Nu gäller det bara att hosta lite djupare så har jag ett sexpack till bikinisäsongen!

 
I sommar ska vi bygga om vårt kök! Är det sant? Kan det bajsbruna köket utan arbetsyta bli ett minne blott?
Det här med kök... det är ju ett ganska viktigt rum om man som jag spenderar en hel del tid där. I sommar ska vi bygga ett nytt och jag längtar-bävar-svettas-trängtar. Hur använder man ytan på bästa sätt? Vad är värt att satsa på och inom vilka områden kan man spara? Ska vi behålla nuvarande planlösning eller tänka nytt? Ibland märker jag att jag bara ser hinder i form av murkåpa, dörröppningar på fel ställen osv istället för vilka möjligheter som finns. Faktum är i alla fall att det saknas en lång vägg som skulle kunna borga för en obruten arbetsgång. Nu överväger vi att slå ut en vägg för att råda bot på det, men jag vill verkligen höra era bästa tips på vad man ska tänka på när man planerar. Det är ju några år framöver som man ska trivas där sen! Finns det nån där ute med bildexempel på egna fiffiga lösningar, har du några bra allmänna tips? Jag länkar som vanligt mer än gärna!

Hej hopp! 

Ur På startlinjen:

”I Knut Olssons speceriaffär i en trång liten källare vid Kyrkbron hade Oddvar och jag redan tidigare på dagen fått en försmak av vad som komma skulle. Där fick vi nämligen provsmaka de olika smörslagorna.
      - Det ska inte vara för salt, förmanade oss mor när hon gjorde upp listan över inköp. Tänk på det!
      Och Oddvar och jag smakade och smakade. Smörslagorna var formade likt stora pumpor och vi fick små tunna skivor att smaka på. Vi tog inte bara en utan minst två gånger av varje.
      Så nickade vi slutligen samfällt och sa med övertygelse:
     - Dä smöre va gott! Dä tar vi!
      Skyndade sedan till charkuteriaffären i en källare på Kyrkogatan, alldeles nedanför Agnetebergs gård, och köpte rökt korv, specialskuren i skärmaskinen.
      Mor bredde våra smörgåsar och lade en korvskiva på till var och en.
      Som vanligt åt jag först upp brödet runt omkring korven, njöt av den härliga lukten, och var slutligen den ende som hade hela korvskivan kvar med ett litet stycke rundtuggat bröd under.
      Ofta kunde jag fantisera om att äta upp bara brödet och därefter gömma korvskivan i skafferiet så jag kunde njuta av den också nästa dag, första dagen bara som en luktsensation. Men begäret att äta upp allt på en gång blev mig alltid övermäktigt.
      Mina syskon såg avundsjukt på mig när jag ljudligt smackande slutligen åt upp det runda brödstycket med korvskivan.”

Så där åt jag också smörgåsen när jag var liten. Texten är skriven av min farfars bror, Reidar, och Oddvar, det är min farfar det. Oddvar och Reidar var yngst i en syskonskara av 12. Tänk vad många smörgåsar deras mamma fick breda. Det kan inte ha varit lätt att mätta alla munnar och inte alla barnen fick heller leva till vuxen ålder. Jag minns en varm sommardag, när jag var i tonåren. Vi var på släktträff hos Reidar och hans fru Soli. Han läste högt ur sin nya bok På startlinjen. Ingen sommarsol i världen kunde värma bort de rysningar hans beskrivning av den lilla barnkistan med ett litet syskon som bars ut ur huset, framkallade. Men de flesta barnen växte upp och blev en skara synnerligen kreativa människor. På släktträffarna var det mycket sång och musik och skämten haglade. En blev konstnär, farfar blev konditor och Reidar författare och tidningsman. Jag vill gärna tro att de fört över lite av sin skaparkraft även till mig. Jag har inte tänkt på det så ofta, men jag är nu faktiskt tredje generationen som arbetar på samma tidning.
Knut Olssons speceriaffär med flera sorters olika smör finns inte kvar, men jag hoppas att speceributikerna får uppleva en ny vår och även kan hitta en marknad i en liten stad. Finns det något som kan trigga sinnena så som dofter och smaker?
Nu är Reidar död och ska begravas, men jag ska inte glömma bort hur han inspirerade mig med sina ord.

...öl eftersom vi "provsmakade" hela burkar, öppnade en tredje men då sa det bom stopp, mätt!

Den första var Åbro sigill. Den smakade lika politiskt korrekt som den såg ut (krav-märkt) Helt ok.

Lite roligare var Dansk fadöl. Utseendet på burken trissade ju inte upp förväntningarna, så det var bara att skrocka ihop med gubben på burken och säga skål!