och publiken var visst lättimpad ;-)

Jag menar, hade djuren och bilen varit ätbara så skulle jag förstå... men de var så snälla och sa att den var fin. Tvååringen log stort när han fick se sin landskapstårta och räknade glatt upp djuren.

Smaken var som jag misstänkte... vuxenaktig, och tryffeln som skulle varit en smidig ganache var mycket uppskattad!

Nu måste det vara ganska exakt ett år sen jag startade den här bloggen för det började med tårtan till sonens ettårsdag och nu är det dags för kalas igen!

Det var tårtan som gick till historien som den misslyckade tårtan , fast den blev god ändå.

Idag säger jag så här tårttraditionen lever vidare: passionsmoussen blev för lös, chokladganachen för hård (snarare tryffel) och chokladanslaget stelnade aldrig och blev väl platt....

Fortsättning följer