Visst kom svartroten till användning i helgen och gott blev det! Ångrar nästan att jag inte norpade fler när nu konsum hade ett gäng ekologiska!

Först kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle använda dem till, men sen föll valet på en gratäng eftersom quornfärs var en av få tillbehör jag hade hemma. 

Svartrotsgratäng med parmesan och quornfärs

 ugn 225 °

1 pkt quornfärs

1 gul lök, hackad

1 grovriven morot 

3-4 dl vatten

1 buljongtärning 

2 msk chilisås

1 msk tomatpuré

2 lagerblad

ca 1,5 tsk torkad timjan

salt och svartpeppar

Olivolja till stekning

4-5 svartrötter

ca 4 dl bechamelsås

parmesanost

en nypa muskotnöt

Börja med färsen. Stek lök i olivolja, fyll på med morötter och sedan quornfärs. Låt allt få lite stekyta. I med vatten och all smaksättning och låt puttra ca 20 minuter. Späd med vatten om det blir torrt. Smaka av med salt och peppar.

Under tiden såsen puttrar är det dags att förvälla svartrötterna. Skala och tvätta dem noga. Dela dem i fem centimeters bitar och klyv dem på längden. Koka i lätt saltat vatten ca fem minuter. Bitarna ska börja mjukna men inte vara klara.

Bechamelsåsen har jag inget exakt recept på, jag gör den utan att tänka. Googla fram ett recept om det inte räcker med en ungefärlig beskrivning: Fräs en klick smör i en kastrull, i med några matskedar mjöl och puttra runt. Slå på lite gräddmjölk och rör ut blandningen, häll i resten av mjölken. Koka upp på svag värme och låt puttra en stund. Riv ned rejält med parmesan och rör tills det smält. Smaka av med vitpeppar och muskot. Behövs det salt?

Häll quornfärsen i en form smord med lite olja. Lägg över svartrötterna och slå på ostsåsen. Strö över lite extra ost och grädda i ca 20 minuter tills gratängen fått fin färg och svartrötterna känns mjuka.

Servera med en stor sallad och kanske en bit bröd. 

Jag har alltid gillat hemmafrun, men nu har hon slagit till med något som gjort mig helt salig. Stämningen runt matbordet är lyrisk och uppsluppen (hos föräldrarna) och i det närmaste manisk (hos barnen). Jag pratar förstås om skäggtricket, detta lilla revolutionerande knep som funkar till och med på mina barn! Jag har ju försökt med liknande knep tidigare, typ pasta med shreksås osv, men jag har inte fattat att det inte är namnet som spelar roll, det är ju egenskapen.

Numer har vi alltså två nya rätter som slinker ned. Det är skäggpasta (vegetarisk variant på pasta carbonara) och motorcykelsoppa (kikärtssoppa).

Treåringen har fullt sjå med att sleva soppa medan han pratar om hur bra han kommer att vara på att köra motorcykel till sommarn. Motorcykeln (läs moped) finns hos farmor i Småland och när man är där får man åka med hur många varv som helst runt huset!