När jag frågar min man vad det absolut godaste han ätit är, så svarar han kanderade äpplen köpta i en affär i Lidköping. Han var cirka fyra år när han åt dem men minns liksom det dära kraset än. Sedan dess har han smakat kanderade äpplen flera gånger, men de är nog aldrig så goda som den där gången. Ändå jagar han upplevelsen och vill gärna att jag ska ta mig an uppgiften att trä några äpplen på en pinne och sockerdoppa dem.

Det godaste jag nånsin ätit är nog två olika rätter. Det första är mormors plättar med blåbärssylt, som jag åt på vår utflykt i bärskogen. Solen sken och ångan som steg upp ur mossan blandade sig med den mest fantastiska doft av hallon. Uppkrupen på en sten smaskade jag plättar och drack saft ur en liten glasflaska medan mormor oförtrutet gick runt med en bärplockare i handen och en stor plasthink bredvid.

Det andra är en vegetarisk quinoasoppa intagen på en ö i Titicaca-sjön, Bolivia. Efter två månaders resa med språkförbistringar (Jag äter inte kött, "det här är inte kött, det är lamm...") och allmän brist på vegetarisk mat (en dam tärnade till och med ned lite skinka till den där stackars bleka magra flickan som "bara hade råd med stekt ris med grönsaker"). I alla fall. På denna ö, levde människor som mest bodde där ute på ön och sällan åkte in till fastlandet. Deras huvudsakliga föda var alltså vegetarisk mat och fisk. Så där satt jag i ett litet uppmurat hus, på 2,,000 meters höjd, blickade ut över den knallblå sjön och de lila potatis och quinoafälten och slevade i mig soppa, utan att behöva leta och fiska upp eventuella bitar av fläsk. Gott!

Alltså, visst är det så att det lika mycket är tillfället som gör att vi gillar vad vi äter och minns det länge efteråt!?

 

Emla

20 oktober 2007 12:02

Jag är övertygad om att det är så! Kan relatera till det din man säger, att jaga samma känsla med en och samma maträtt utan att nå den, det går nog bara inte.
Själv minns jag alla pitepaltskok uppe i Hälsingland, men framförallt hur det smakade dagen efter när man tärnade ner och smörstekte. Det kommer nog aldrig smaka så gott som det gjorde i mormors kök...och mormors kök sitter i huset som är sålt och försvunnet ur släkten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    I år stöder jag Musikhjälpen genom att auktionera ut några retro-kokböcker ur min samling.   Det här är min mage. Fyra barn har växt häri. Två av dem får jag krama varje morgon, men utan modern sjukvård hade jag inte kramats alls idag...

Hej här kommer en fråga till er med glutenintolerans. Äter ni skrädmjöl? Är det bara vissa sorter av skrädmjöl som funkar, eller går det bra med vilket märke som helst?   Jag provbakar just nu med skrädmjöl från Stöpafors kvarn och de mal enb...

Just idag har jag inga nya recept att bjuda på, men några gamla godingar som passar fint till midsommar kan jag nog skaka fram. Först, potatissallad: scrolla ned till nästa inlägg så hittar du den första, med getost och mandel! Mer inspiration till p...

Nu längar jag så efter svensk färskpotatis! Som tur är kan man göra den här potatissalladen med annan fin potatis också, till exempel mandelpotatis. Konstigt nog har jag inte satt någon egen potatis i år. Lite av odlingskicken kom av sig med den se...

Jag var där. Jag kom in. Det blev en väldigt trevlig upplevelse för oss som hade turen. Redan i kön kunde jag och mitt sällskap konstatera att vi tillhörde det underrepresenterade könet, men stämningen var god, monterpersonalen allt som oftast tillmö...