När man är sjuk får man ligga i tv-soffan hela dan. Då kan det hända sig som så att man tittar på Rachel Ray. Det gäller att vara ganska sjuk så att tålamod och toleransnivån är den rätta.

Men men men, nu ska jag inte bara vara sån... Man kan ju faktiskt få lära sig en del knep också, så som att kärna ur körsbär med pinnen som sitter inne i perkulatorn, att slunga sallad med hjälp av centrifugen i tvättmaskinen *hu!* och att en healthy snack är healthy så länge den innehåller frukt, oavsett hur mycket smör och honung den stekts i. Det ni!

Hur det nu var, så lyckades denna gastande kvinna ändå göra mig sugen på ett av hennes recept, en slags vegetarisk citronpasta. Så ja, jag lagde det faktiskt och moi följde ett recept!

Surt vart det allt, men när det fått stå till sig en dag blev det riktigt gott, när vi kompenserade upp smaken med rostade sesamfrön. 

Vegofan som jag är har jag länge letat mig gråhårig efter det lilla svarta fröet nigella/kalonji/lökfrö och allt vad den nu kan heta. Tillslut en dag på vårt Balkanlivs när jag var ute efter hel spiskummin fick jag se något som var misstänkt likt det jag inte var ute efter just den dagen: heureka! kalonji!

Nej men vänta nu. Svart kummin står det på påsen. Det är säkert gott i vilket fall tänkte jag och tog, läs köpte, en påse. Nu var det ju också så att det faktiskt var rätt!

Idag skulle jag laga nåt med kryddan. En kikärtsgryta tänkte jag mig. Förkyld och totalt befriad från lukt- och smaksinne blev det hela till ett spännande experiment där jag helt får förlita mig på makens omdöme och kommentarer. Vi kan kalla oss för V och P.

V öppnar påsen med svart kummin/kalonji/nigella. Luktar, känner inte ett smack. Går till P.

- Känner du nån lukt?

- Mm.

- Vad luktar det då?

- Gott!

- Vilken målande beskrivning. Du ska ha tack!

V rostar fröna tillsammans med bruna senapsfrö. Fräser purjo och vitlök, häver i kikärter och rostade frön. I med grön paprika, i med zucchini. Hoppsan chilin var möglad. I med pulver istället! På med vatten och tomatpuré och gurkmeja. I med röd paprika, hackad ingefära och gröna russin. Krydda med vegeta. Under tiden puttrar en gryta matvete bredvid.

V: Luktar det nåt nu då?

P: Ja, gott.

V: Hur då?

P: Lite örtigt.

Dags att servera. P slevar på och slevar in. V försöker njuta av konsistensen, för smaken lyser med sin fråvaro. V skrapar ihop tio svarta frön och börjar knapra för att få känna vad det smakar. Inget. Ber P att göra likadant.

V: Vad smakar det?

P: Gott, lite beskt. Som mandelbräserade luvor. Något bättre svar får du inte av mig.

Ja ja, gott är väl betyg gott nog på en måndagsmiddag!?