När man är sjuk får man ligga i tv-soffan hela dan. Då kan det hända sig som så att man tittar på Rachel Ray. Det gäller att vara ganska sjuk så att tålamod och toleransnivån är den rätta.

Men men men, nu ska jag inte bara vara sån... Man kan ju faktiskt få lära sig en del knep också, så som att kärna ur körsbär med pinnen som sitter inne i perkulatorn, att slunga sallad med hjälp av centrifugen i tvättmaskinen *hu!* och att en healthy snack är healthy så länge den innehåller frukt, oavsett hur mycket smör och honung den stekts i. Det ni!

Hur det nu var, så lyckades denna gastande kvinna ändå göra mig sugen på ett av hennes recept, en slags vegetarisk citronpasta. Så ja, jag lagde det faktiskt och moi följde ett recept!

Surt vart det allt, men när det fått stå till sig en dag blev det riktigt gott, när vi kompenserade upp smaken med rostade sesamfrön. 

Hjälp mig fylla en matrelaterad önskelista till min far som snart åker till Vietnam. Kryddor och thé är ju så lätta att bära så det kan han väl näppeligen neka mig!?

Så matgalningar där ute VAD ska jag så snällt be om?

Och NI jag vet att ni är många som är inne här och tjuvkikar och mycket väl vet vem jag är. Säg hej vettja! :-)

Har varit borta för seminarier i två dar och alltså fått en massa mat lagade av andra.

Att åka iväg på jobbresor och beställa vegetarisk mat kan vara ett riktigt lotteri. Med kollegans upplevelse, av en tallrik ruccolasallad med en stackars skrämd coctailtomat i mitten, i åtanke, var förväntningarna lågt satta. Den där salladen var inte, om någon trodde det, en liten sidotallrik på lunchen eller så, den VAR den vegetariska lunchen en vacker dag i Bryssel...

Well, resan bar till Helsingborg och väl där möttes jag av en svamplasagne omgiven av en kryddig rattatouille och grillad zucchini. Gott, men lite hårt gräddad lasagne eftersom ingen ostsås krämade till det hela.

Dagen efter hade kocken verkligen tänkt till och in kom en tallrik (alltså det här är bara gissningar, för vi fick inte rätten presenterad för oss) med grönsaksfylld aubergine med pinjenötter och parmesan. Tomatsås med parmesan!? och en ostkorg (smält västerbotten!? formad som en korg) med saltrostade morötter.

Jag gillade verkligen tanken bakom båda rätterna, men för dag två måste jag nog komma med ett påpekande: ska man använda så mycket ost i en rätt, så bör man vara försiktigt med saltkaret. Och eftersom det är rätter som inte står på menyn kan det vara trevligt att få dem presenterade för sig. Å andra sidan hade ju någon verkligen tänkt till och inte bara slängt ihop en pasta med tomatsås, och då är man benägen att förlåta mycket. Att jag var mätt så att jag mådde illa i fem timmar efteråt, avslöjar väl också att jag nära på slickade tallriken.

Ena kvällen bar det över till Borgerkroen på andra sidan sundet och minsann, fyra olika smörrebröd hade de trollat fram. Jag älskar rostad lök!

På vägen hem (inte samma kväll som smörrebröden alltså) kastade vi oss varsin tallrik vegetarisk sushi på stationen i Göteborg. Varför, varför, har jag aldrig gjort egen sushi? Och varför köper jag inte rättika oftare?

Se där, jag tror jag just har skissat upp matplanerna för helgen. Något en nybörjare bör tänka på? Sitter det nån luttrad sushirullare där ute och läser? Och den tunnt skivade ingefäran man får på sidan, är den naturell eller picklad på något vis?

Nog har det hänt att du själv gått och rabblat det mantrat för dig själv och det var vad jag gjorde igår när jag traskade hemåt med en tung kasse i ena handen.

Jag har haft den på min önskelista länge och många gånger spanat in den. Mandolinen med stort M. En sån som inte har ett dyft med musik att göra mer än att det möjligen hörs ljuva toner från mitt kök numera, men då kommer de inte från mandolinen bara mig. En gång pank och desperat slog jag till på ett exemplar på biltema av alla ställen. Redan av butiksnamnet borde jag väl ha anat oråd, men jag ville inte va fördomsfull jag inte. Tji fick jag, den dög bara till att samla damm den manicken...

Igår smet jag in i den där köksaffären igen för att kolla och drömma. Ett ex fanns det kvar. Jag kände på den och tittade på tillbehören och så kom han den roliga försäljaren fram.

En mandolin ja! Ett mycket bra köksverktyg, men dyrt tyckte han. Åt jag mest vegetariskt, jaha, men då mååååste jag ju bara ha en, eller hur!? Och tänk så miljövänligt, ingen sladd å allt. Å tänk vilka goda sallader jag skulle kunna rodda ihop och ha i kylskåpet.

Jojo! Jag höll med på varenda punkt jag och vips hade jag köpt den!

Sen började jag traska då och säga till mig själv: jag är värd den, jag är värd den, jag är värd den!

Och det är jag! Det var jättekul att strimla morötter till middan och innan jag visste ordet av hade jag tjoffat ihop en rödkålssallad skitsnabbt och i helgen blir det potatis- eller rotfruktsgratäng, tjoff tjoff tjoff klart! Eller varför inte perfekta pommes-strimlor!?

Köpdjävul, du kan hoppa av min axel nu, jag är helnöjd!

Det är tveksamt om detta inlägg lämpar sig på en matblogg, men det finns i alla fall en som blev mätt i den här historien. Känsliga läsare kan sluta läsa här och gå till min lilla länklista istället.

I några inlägg längre ned ojade jag mig nåt så förfärligt över vår stora husråtta, det vill säga vår inte allt för dresserade katt, som gärna knaprar ost men inte rår på husmusen.

I går kväll utspelade sig scener i köket som jag gärna hade velat se, om det inte vore för att jag redan låg i min varma säng.

Maken skulle släcka lamporna i köket och får se katten som sitter framför sopskåpet med öronen ystert riktade framåt och vilt vädrande med nosen.

Mannen öppnar sopskåpet varpå en liten mus i det närmaste ramlar ut ur skåpet. Katten är inte sen, han har ju suttit där en stund och dregglat, PANG så har han fångat musen och blir eskorterad ut till verandan för vidare kalas.

Nu börjar han fatta varför han alls blev införskaffad!

Lisa F du kanske ska ta och skicka upp lite ny ost ändå!? ;-)

Jag är osäker på var ifrån det här receptet kommer från början, men jag tror att det kan vara kokboken Vegan with a vengeance. Jag blev i alla fall tipsad här

1 paket (helst 400g) fast tofu
några msk olja
några msk ljus soja

sås:
rapsolja och lite sesamolja
2 schalottenlökar, hackade
2 vitlöksklyftor, hackade
1/2 tsk kinesisk 5-spices (kan ersättas med kanel, anis, chili, nejlika, fänkål, och man kan gärna ta lite mer)
ca 5 dl buljong
ca 1 dl tomatpuré
4 msk jordnötssmör
2-4 msk granatäppelmelass (koncentrat)

några msk ljus soja
några msk lönnsirap
1/2 tsk flytande rökarom

Blanda olja och soja, skär tofun i skivor och vänd den i blandningen så den täcks på båda sidor. Lägg tofun i en form och baka i ugnen, 175 grader, 15 minuter.

Fräs vitlök, schalotten och kryddor i olja, häll sedan i buljongen och låt koka upp. Häll i övriga ingredienser och koka upp igen. Sänk värmen och låt sjuda under omrörning tills tofun i ugnen är klar.

Ta ut tofun, häll över såsen och blanda runt. Ställ in i ugnen igen, ca 10 min. Färdigt!

Extra gott blir det att servera med kokosris (koka ris i kokosmjölk). Det går också blanda t.ex broccolibuketter, sockerärter eller någon annan god grönsak med tofun och såsen innan man ställer in det i ugnen.

Jag har suttit och filat på ett surt och gnälligt inlägg, men plötsligt kom allt på skam. Så här skrev jag i alla fall:

"Om ni tycker att det är dålig fart på bloggen just nu så stämmer det väldigt väl.
Jag lagar knappt nån mat värd att blogga om, känns det som.
Anledningarna är flera: sen i oktober har någon i familjen varit sjuk så gott som hela tiden. Pussel pussel pussel alltså, för att få dagarna att gå ihop. Jag har en icke övergående magkatarr(!?) och är därmed väldigt aptitlös. Jag försöööker men det står mig i halsen. All mat som jag vill laga kommer få två små glin att knorra och rynka på näsan = hälften av det roliga är förstört redan innan vi satt oss till bords. Jag känner mig helt enkelt inte inspirerad.
Under tiden letar jag nya kokböcker att sukta efter, funderar över min egen framtid och jobb, jobbar och tittar argt på dammråttorna hemma som inte har vett att hålla sig i hörnen ens längre. Och den ostgnagande katten är inte dresserad att ge sig på dammråttor, han rår inte ens på husmusen i sopskåpet."

Sen blev det såhär:

Kom hem i fredags och morrade tro inte att det blir nån insmickrande mat idag i alla fall. Ställde mig vid spisen och började marinera tofu efter ett recept jag blivit tipsad om: BBQ Pommegranate tofu. Till tofun kokade jag kokosris. I kylskåpet stod sen dan innan en fördeg till Olof Victors ljusa bröd.

Vi dukade fram och satte oss. Till saken hör att jag aldrig blivt serverad tofu på ett sätt som jag skulle kalla gott... men skam den som ger sig. Smakade och det var... gott! Gott tyckte maken också och till vår förvåning började tvååringen sleva i sig tills vi trodde det skulle komma ut ur öronen på honom :-)

Efter maten satte vi hela degen till brödet. Att jag skulle använda rågsur istället för vetesur hade jag redan bestämt, men efter hand som jag bakade tog mjölpåse efter mjölpåse slut, tillslut innehöll degen fem (!!!) sorters mjöl. Skjuts in i kylskåpet med dom limporna och till lördagsfrukost knaprade vi världens godaste surdegsbröd med stora hål i. Recept kommer i nytt inlägg, för det blev ju så modifierat att Jan Hedh ändå inte skulle vilja kännas vid det.

Efter den kicken städade jag hela huset och åt middag ute på kvällen och idag har världens goaste faster varit här på middag, så nu känns allt toppen igen!

Jag blev förvånad att inte katten lutade sig tillbaka i fotöljen och tände en cigarr efter att ha ätit upp min fina ettåriga Reypenaer.

Den ska ju serveras rumstempererad men det var inte kattens mage som fanns i åtanke när osten ställdes fram...