Grädda den definitivt i en timme. Efter att ha smakat den avsvalnad rekommenderar jag längre gräddning och kanske en matsked extra sirap!

Gör en uppdatering i receptet nu!

Matälskaren Lisa är duktig på att hålla igång diskussioner på sin blogg och gör den levande för läsarna på många olika sätt. Nu har hon blivit utmanad att bekänna sju bistra sanningar om sig och köket. Alla som vill får hänga på!

Här kommer Vera bekännelser:

1. Jag har en sjukt känslig näsa. Hade jag varit smart kunde jag använt den till något bra som sommelier eller nåt. Nu är snarare näsan min hämsko i köket. Jag känner ALLA nyanser och finns det en aningens doft som får min näsa att rynkas så känner jag smaken av just det i maten sen.

2. Ovanstående näsa gör också att jag är ganska försiktig med kryddning, vilket gör att det ofta blir rätt mesigt för mina gäster. Ett tips alltså, har du inte en näsa som mig, kräma på lite extra om du lagar utifrån mina recept.

3. Den anledning som från början fick mig sluta äta kött, var konsistens. Torr och knaprig stekyta var det enda för mig. Exakt tempererade biffar som fortfarande var saftiga framkallade kalla kårar och vi ska inte tala om broskknaster *ryyyys*. Detta var 1994 och jag har provätit kyckling sen dess, men det gick inte.

4. När jag var 12 år skulle jag på sportlovet överraska mamma med middag. I Kamratposten hittade jag ett recept på jugoslaviska köttbullar med nån omelettyoghurt. Kummin skulle det vara i också. Jag har ju redan berättat om näsan, så nog anande jag oråd medan jag lagade, men jag dukade fram och vi satte oss. En tugga och jag fick springa till toan och kräkas. Mamma var snäll och sa att det var gott, men brorsan låtsades inte.

Därmed är kummin bannlyst i mitt kök. Likaså färsk koriander. Punkt.

5. Jag kan i princip inte följa ett recept, utan tänker alltid, men jag gör sisåhär istället. De enda recept jag följt till punkt och pricka är nog Jan Hedhs brödrecept.

6. Jag gillar inte maräng. Jag gillar sötsaker men inte sockerslisk. Sockerslisk kombinerat med lukten av äggvita. Say no more. Ok om marängen är genomgräddad så kan jag väl smaka, men fortfarande halvrå *ryyys igen*

7. Idag var första gången någonsin som jag köpte hem stjärnanis.

Någon mer som har något att bekänna?

I usa för ca 12 år sen så hade jag en liten, enportions, glassmaskin med metallinsats och vev. Denna la man i frysen och sen hällde man i det man ville frysa, yoghurt tex, vevade och voila: glass!
Är det någon som har sett en sån och vet var den finns att köpa?

Jag vill så gärna ha en så jag tror att det rätta tipset kan generera ett pris.

Skulle det duga med en laddning av mitt örtspäckade salt till sommaren? 

Väljer att leta efter inspiration ikväll istället för att se hockey.

Skulle inte tro det va *S*, men OM så kan jag säga att det är väldigt gott att koka en risotto på det tillsammans med lite örter och parmesan!

Vi hade inte en droppe bubbel över men jag gjorde risotto idag ändå, på rödvin och det blir ju gott, men färgen kan väl enbart liknas med leverpastej. 

Ut med den gamla maten och in med den nya!

2007 var året då jag började matblogga.

Årets godaste egenkomponerade rätt kommer åtminstone i väl valda delar att ätas på nyårsafton: Salviabiffar med parmesan och svamppytt. (recept kommer)

Årets roligaste mathändelse måste vara mitt stora köksland. Sparrispotatis, djupt lila bönor, färska örter i massor. Ja, jag längtar till sommaren igen och nyskördade grönsaker.

Årets mest onödiga bok i bokhyllan kan mycket väl vara 34 trestjärniga restauranger. Fast den är ju rolig att bläddra i även om man inte är en pompös herre som använder alla sina pengar till att äta sig runt i Europa. Boken innehåller inga recept, men av bilderna kan man få ett och annat roligt serverings- och uppläggningstips.

2008 hoppas jag blir ett medvetet år, att matmedvetandet får ett lyft och att alla ser det positiva man kan göra. Ett bra val är mer än inget! Kan vi bara skapa positiva spiraler blir vi bättre och bättre på att välja varor som är bra för miljön.

Gott nytt år!

Aha! Jag är gräsänka för några dar och vad ägnar sig väl en gräsänka åt om inte ohämmat ätande av allt sånt som övriga familjen ratar!

Först på menyn står rökt lax och dillstuvad potatis.

Vad dricker man egentligen till det?

Sen måste jag bara testa Ilvas pasta med purjo, rosmarin och brysselkål. (Nu vrider sig nog i alla fall maken i lite hemlängtansplågor, för brysselkål gillar han!) Men jag, jag gillar inte brysselkål. Trots det har jag bestämt mig för att jag faktiskt gör det. Detta efter att ha läst en artikel om att det kan vara gener som styr om man gillar sådana här beska saker som grapefrukt, kaffe och brysselkål. Nu hittar jag såklart inte artikeln så det blir ett ovetenskapligt refererande, men jag gillade i alla fall det mesta på den där listan som radades upp. Alltså måste jag gilla brysselkål, eftersom jag har genen och nu ska jag bara hitta ett bra sätt att laga till den på!

Mousserande vin och öl har jag i kylen och choklad i skafferiet. Undrar hur rund man kan bli på tre dar ;-)

...eller lussekatter som det heter har jag bakat ikväll, men degen levde sitt eget liv och svällde åt alla håll och kanter.

Efter att ha glömt köpa saffran trettiåtta tusen gånger kom jag äntligen ihåg det och glömde köpa smör. Älsklingen köpte den där sista detaljen medan jag mortlade saffran

Sen var det bara att köra igång. Jag insåg i och för sig redan då att jag hamnat i tidsnöd, men vad gör man när man lovat arbetskamraterna färska bullar dan där på?

Så knåda knåda och över med en handduk. Med en halvtimme kvar av den planerade jästiden går jag in i köket och ser att degen höjt sig rejält under handduken och medan jag står där och tittar glider handduken iväg och degen väller ut... Fånga det som fångas kan:

Så det är bara att stjälpa upp och börja baka. Bullarna fortsätter att sävlla länge och väl även inne i ugnen, så vad jag kommer att bjuda på imorgon är inget mindre än monsterkatter. God natt!